Göteborgs universitetsbibliotek: Kvinnliga svenska författare på export under 1800-talet och fram till idag

Kvinnliga svenska författare på export under 1800-talet och fram till idag

Humanistiska biblioteket 19 februari – 29 april 2019

Om utställningen

Syftet med projektet Swedish Women Writers on Export in the Nineteenth Century är att undersöka hur svensk skönlitteratur spreds på andra språk och togs emot utanför Sverige. Utställningen ger ett smakprov på det material forskarna har hittat och arbetat med i form av översättningar, recensioner, översiktsartiklar, brev och andra typer av receptionstexter. Baserat på detta material utmanas och omvärderas dagens bild av svensk litteraturhistoria.

Resultaten visar tydligt att de kvinnliga författarna var mer framgångsrika än sina manliga kollegor. Under seklet var Fredrika Bremer och Emilie Flygare-Carlén några av Europas mest lästa romanförfattare. Vid sekelskiftet 1900 blev Selma Lagerlöf en världsstjärna. Redan i början av 1800-talet nämns den romantiska poeten Julia Nyberg (Euphrosyne) i utländsk press och hennes tonsatta dikt ”Vårvindar friska” framförs idag på Youtube. Författaren och dramatikern Ann Charlotte Lefflers pjäser var i slutet av 1800-talet mer spelade än August Strindbergs i Norden, samtidigt som hennes liv gjorde henne till en europisk kändis.

Utställningen är gjord av Yvonne Leffler (projektledare), Åsa Arping, Jenny Bergenmar, Gunilla Hermansson och Birgitta Johansson Lindh, Institutionen för litteratur-vetenskap, idéhistoria och religion, i samarbete med Universitetsbiblioteket.

Här hittar du en förteckning över det material som ingår i utställningen

Receptionsforskning

De senaste årens snabba digitalisering av historiskt pressmaterial har gjort det betydligt enklare att undersöka hur svenska författare mottogs utomlands. Samtidigt är tillgången på källor osäker och i ständig för-ändring, i takt med att nytt material tillgängliggörs. En del databaser är också avgiftsbelagda.

Särskilt långt har digitaliseringen av äldre press kommit i USA, genom en rad kommersiella, statliga, delstatliga och ideella initiativ. Allra mest framgångsrik, räknat i antal digitaliserade tidningssidor, är Old Fulton New York Post Cards www.fultonhistory.com, som drivs av den pensionerade ingenjören Tom M. Tryniski i småstaden Fulton, NY. Databasen rymmer just nu mer än 44 miljoner sökbara sidor i amerikansk och kanadensisk press, från år 1726 och framåt. Den som söker på ”Miss Bremer” får över 3 000 träffar, många leder till artiklar om Fredrika Bremers besök i USA 1849–51.

Bilden av svensk litteratur färgades av bilden av Sverige i allmänhet. Ofta skrev man reseskildringar om Sverige, där avsnitt om svensk konst och litteratur även ingick.

Det har länge varit känt att Lagerlöf var mycket översatt och forskningen har bidragit till att belysa detta åtminstone sedan 1960-talet. Anne Theodora Nelsons avhandling från 1962 är en grundlig genomgång av den franska receptionen. De flesta forskningsbidrag är av senare datum och många har utkommit i Lagerlöfstudier: Selma Lagerlöf ur italienskt perspektiv (1990), Selma Lagerlöf ur ryskt perspektiv (1991), Selma Lagerlöf ur franskt perspektiv (1994), Selma Lagerlöf seen from abroad (1997), Selma Lagerlöf ur tyskt perspektiv (2002). Även i Re-Mapping Lagerlöf finns det flera artiklar om Lagerlöf i översättning, bland annat till tjeckiska och nederländska. Ann-Sofi Ljung Svenssons avhandling Jordens dotter (2011) ger nya perspektiv på Lagerlöfs tidiga mottagande i Tyskland. Anna Smedberg Bondesson har utforskat Lagerlöfs mottagande i Italien, inte minst Gösta Berling som opera på Teatro alla Scala i Milano (1925).

Ett politiskt receptions-sammanhang

År 1884 reste Anne Charlotte Leffler ut i Europa. I London knöt hon kontakter med kända politiker och tänkare i tidens progressiva sociala rörelse. Teosofen Annie Besant (1847-1933) publicerade Lefflers pjäs Sanna kvinnor (1883) som följetong i sin tidskrift Our Corner hösten 1884. Det norska kulturrådet Hans Lien Brækstad (1845-1915) hade översatt pjäsen. Han lät samma år publicera True Women i en begränsad upplaga, som cirkulerades till teatrar, recensenter och andra strategiska litterära personer utan något vidare resultat. År 1895 dyker Lefflers pjäs Hur man gör godt upp i den franska tidskriften La Revue Socialiste. Leffler introduceras inte. Hennes namn nämns bara finstilt på sista sidan. Användbarheten av pjäsens samhällskritiska ärende i ett politiskt syfte tycks ha varit mer intressant än litterär bakgrund och upphovsperson.

I spanska tidskriften La Esfera,vol. 1 nr 26 1914, presenteras Selma Lagerlöf ihop med Léontine Zanta, den första fransyskan som disputerade i filosofi, under rubriken ”Två feministiska segrar”.

Annonsmarknaden

Bremer och Flygare-Carlén förekommer flitigt i amerikansk press under 1840- och 50-talen, inte minst i form av annonser som saluför deras romaner. Ibland utannonserades flera verk samtidigt från olika förlag och bokhandlare, men samma verk kunde även synas i olika annonser.

Veckotidningen The New World hårdlanserade flera av Fredrika Bremers romaner genom flitigt annonserande. Den 2 september 1843 salufördes Presidentens döttrar och Nina som under rubriken ”Hurrah! Hurrah!”. Bakom stod Jonas Winchester, som också drev tidningen. Annonsen rymde även ett slags nyhetsnotis som hävdade att romanerna kom ut före London-utgåvorna, att de kanske rentav var bättre än Bremers tidigare, att Mary Howitt hade översatt och att en ”enorm försäljning” var att vänta. Påföljande vecka meddelade en ny annons att alla förväntningar överträffats, mer än 25 000 exemplar hade sålts. I Sverige brukade Bremers romaner sällan tryckas i mer än 1500 exemplar.

Emilie Flygare-Carlén förekommer i annonser ur New York-tidningen The New World 1844 inför att Rosen på Tistelön släpps i USA i en andra översättning av G.C. Hebbe och Henry C. Deming. Romanen hade redan samma år kommit i en översättning av Mary Howitt som anses bristfällig i annonskampanjen för Hebbes och Demings översättning. I en annan annons presenteras hon med ”A new star dawns upon us!”

Europeiska celebriteter

Anne Charlotte Leffler blev en europeisk celebritet i kulturella kretsar. I brittiska dagstidningar, under rubriker som ”Personal Gossip”, finns bland annat notiser om hennes skilsmässa från sin svenska man och giftermålet med den italienska hertigen, matematikprofessorn Pasquale del Pezzo. Efter hennes död 1892 publicerades dödsrunor i dagstidningar i flera länder. Då ökade också antalet artiklar om hennes författarskap. I Anne Charlotte Lefflers fall går intresset för hennes liv och författarskap hand i hand.

En notis i Altonaer Nachrichten, Hamburg 22 september 1890, tillkännager att den älskade svenska författaren Emilie Flygare-Carlén har genomgått en ögonoperation, och dagen efter hennes död finns en dödsannons i österrikiska tidningen Grazer Tagblatt 6 Februari 1892

Memorabilia

Mottagandet av litteratur består förstås av recensioner i dagstidningar och tidskrifter, litteraturhistoriska verk och inte minst av översättningar. Men författare kunde också bli celebriteter som förekom i många andra sammanhang: kändisreportage, som klippdockor eller som kommersiella produkter relaterade till författarskapet.

I utställningen visas ”Fredrika Bremer. Aromas Coloniales”, parfymflaska inhandlad i Gamla stan, Havanna, Kuba. Fredrika Bremer besökte ön under tre månader våren 1851, och spåren syns fortfarande, i form av ett porträtt och en plakett på fastigheten där hon bodde vid Calle de los Oficios. Delar av reseskildringen Hemmen i den nya verlden (1853–1854) skildrar Bremers intryck från Kuba och har utgivits separat vid flera tillfällen, som Cartas desde Cuba (1980, 1981, 2002, 2014 och som e-bok i Barcelona 2017), från samma översättning, av Matilde Goulard-Westberg.

I utställningen visas också foton på ett pennskrin i papper från Nordiska museet, med porträtt av Fredrika Bremer and Emilie Flygare-Carlén, tillverkad av A. Sommerville & Co, pennfabrikanter i Birmingham. Enligt vad som står på asken var den specialtillverkad för en Henry Ravené, och det är okänt om designen återanvändes. Ändå säger dess blotta existens en hel del om de två svenska romanförfattarinnornas status under mitten och slutet av 1800-talet.

Från Strömstads museum finns foton på föremål som Flygaré-Carlén fått från beundrare i Portugal och USA, och Lagerlöf förekommer som samlarbild från en tobaksfabrik på Teneriffa.

Roman i tidningsform

I maj 1843 kunde amerikanska läsare köpa Fredrika Bremers The Home (Hemmet), i en tvåspaltig tidningsbilaga i form av ett supplement till The New World, tryck i oktavformat. Priset var 25 cent. Även Grannarne, Presidentens döttrar och Nina distribuerades på samma sätt och nådde därmed flera tiotusentals lösnummerköpare och prenumeranter över hela USA och i sydöstra Kanada. Romanen Strid och frid publicerades i den italienska tidskriften La Rassegna Nazionale i sex delar, från 16 oktober 1884 till 1 january 1885 (vol. XIX–XXI). Den spanska dagstidningen La Esperanza tryckte fyra Bremerromaner under 1850-talet.

Selma Lagerlöf

Lagerlöf är den första svenska författare som fick en global spridning. Hon översattes redan före Nobelpriset till många europeiska språk och till japanska så tidigt som 1905. Särskilt populär var hon i Tyskland och Ryssland. Efter Nobelpriset tillkom ännu fler europeiska språk, i synnerhet i öst, exempelvis rumänska, serbiska och armeniska. Hon publicerades även i Sydamerika på 1910-talet. Under 1920- och 1930-talet översattes hennes verk bland annat till hebreiska, ido, turkiska och kinesiska. Bland hennes mest översatta böcker mellan 1910 och 1940 var Gösta Berlings saga, En herrgårdssägen, Nils Holgerssons underbara resa genom Sverige, Kristuslegender och Jerusalem.

Lyrik och dramatik

Lyrikens och dramatikens vägar ut i världen skilde sig från romanens. För lyriken var antologier, tidskrifter, tidningar och sångböcker de viktigaste kanalerna för översättning och spridning. Den lyrik som tonsattes eller skrevs till kända melodier spreds också genom olika framföranden, så som fallet var med Nybergs visa ”Vårvindar friska”. Dramatiken spreds i tryckta översättningar både i tidskrifter och i bokform. Dramatik översattes också direkt för scenen men teatrarnas skilda förutsättningar och normer i olika länder utgjorde ofta ett hinder.

Nyberg blev inte känd internationellt genom en ström av översättningar. I stället blev hon flitigt introducerat till läsare utanför Sverige genom korta, uppskattande karakteristiker i litteraturhistorier, tidskrifter och encyklo-pedier. Denna typ av receptionen byggde på ganska ytlig kunskap om hennes verk; i många fall återanvändes eller översattes samma formuleringar.

Översättningar av Nybergs dikter är få och svåra att spåra, men de visar på några generella villkor för 1800-talslyriken. Litteraturhistorier fun-gerade ibland också som antologier och gav översatta smakprover, smakprover publicerades också i olika artiklar som introducerade till svensk litteratur. Versantologier med världslitterära anspråk inkluderade bara de mest kända svenska romantikerna, och helst de som diktade om den nordiska forntiden som E. Tegnér och K.A. Nicander. De flesta svenska dikter översattes i stället i versantologier som bara samlade svenskspråkig dikt.  Det var också vanligt att blanda egna med översatta dikter i lyrikböcker. Som motto i en roman kunde lyrikutdrag även bli del av romancirkulationen.

Nyberg skrev ”Den stackars Anna eller Molltoner från Norrland” till en folkmelodi, publicerad första gången i samlingen Nyare dikter (1828). Den samtida svenska publiken uppskattade andra dikter av Nyberg, men från andra hälften av 1800-talet blev ”Vårvindar friska” en del av den svenska sångskatten. Visan inkluderades i alla sorters sångböcker, för skolan, för studentkörer, för soldater – ibland med författarens namn, ibland utan som var det en autentisk folkvisa. Men det var bara den första eller de två första stroferna som inkluderades. Det är i denna stympade form som den har översatts eller framförts för publiker runt om i världen från 1800-talet och till i dag. Populariteten bygger på en lyckad kombination av sund livsbejakelse och melankoli, visan har förknippats med svenskhet, nordisk vår och en sorts frisk och oskyldig erotik.

Att få sin pjäs uppsatt på teatern

År 1883 spelades Lefflers drama Elfvan (1880) på Hamburger Thalia Teater. Teaterns direktör Frans Bittong menade att dramat visade Lefflers sanna kvinnlighet. Samma år refuserade Bittong Sanna kvinnor. Med detta drama hade Leffler gått vilse, precis som sin nordiska kollega Henrik Ibsen, tyckte han. År 1891 repeterades Sanna kvinnor av avantgarde-teatern ”The Independent Theatre Society” i London. Uppsättningen kom dock aldrig till premiär. Översättaren Hans Lien Brækstad som hade rättigheterna till den engelska översättningen stoppade den. Det var svårt för en progressiv dramatiker att få sina alster spelade på utländska teatrar. Det sena 1800-talet var en brytningstid mellan olika estetiska och moraliska normer och utvecklingen såg olika ut i skilda länder. Teatrar drevs oftast kommersiellt och var beroende av att inte stöta sig med publiksmaken. Avtal om upphovsrättigheter mellan olika länder spelade också in. Det fanns också speciella förväntningar på hur en kvinna skulle komponera ett drama.

Sanna kvinnor översattes till danska 1884 och finska 1900. År 1891 kom en ny engelsk upplaga. Hur man gör godt översattes till danska (1885), italienska (1892) och tyska (1898). I ett brev till Gustaf af Geijerstam (16/10 1883?) skriver Leffler om vilken succé Sanna kvinnor blivit i Danmark.

Två "Nya kvinnor"

Vänskapen med Sonja Kovalevsky (1850-1891) kom att bli oerhört viktig för Leffler i Europa . Kovalevsky och Leffler nämns i samband med varandra i ett stort antal artiklar. De ses som representanter för ”den nya kvinnan”. I Frankrike föregår intresset för Leffler som emanciperad europeisk kvinna intresset för hennes litteratur. Hon förekommer i antologier om kvinnliga författare och anda kulturpersoner. Efter Sonja Kovalevskys död år 1891 gav Leffler ut Sonya Kovalevsky; hvad jag upplefvat tillsammans med henne och hvad hon berättat om sig själf (1892). Biografin publicerades också på danska, engelska, franska, holländska, ryska, tjeckiska och tyska. Den blev Anne Charlotte Lefflers mest spridda verk i Europa.

Översättarna

Mary Howitt, född i Gloucestershire 1799, död i Rom 1888, var Fredrika Bremers engelska översättare. Tillsammans med sin man, William Howitt, var Mary Howitt en central kulturförmedlare under 1840- och 50-talen, med särskild vurm för Skandinavien. Paret skrev bland annat en skandinavisk litteraturhistoria i två band (1852). Mary Howitt översatte, introducerade, nätverkade med och lanserade en rad skandinaviska författarskap i Storbritannien och är mest känd för att vara Hans Christian Andersens första engelska översättare. Howitt översatte totalt 18 Bremer -volymer mellan 1842 och 1863. Hon skrev också en hel del själv, både lyrik, didaktisk prosa, landsbygdsskildringar och barnlitteratur.

André Bellessort (1866-1942) var kritiker, författare och från 1935 medlem av franska akademien. Han skrev flera reseberättelser bland annat från Japan och Nordamerika och besökte även Sverige. Han var också en av de viktigaste introduktörerna av Selma Lagerlöf i Frankrike. Tillsammans med den svenska lexikografen Thekla Hammar (1872-1953) översatte han första delen av Jerusalem 1903 och Gösta Berlings saga 1904. 1911 kom hans bok La Suède ut och den översattes även till svenska 1912. Boken innehöll ett långt avsnitt om Selma Lagerlöf och berättar om Bellessorts intryck av Sverige. Bland annat i Hammars brev framgår det att Bellessorts kunskaper i svenska språket var begränsade. Thekla Hammar var alltså den egentliga översättaren, medan Bellessort bearbetade den franska språkdräkten.

Brev från Lagerlöf till häradshövdingen och riksdagsmannen Bröms Olof Larsson (1837-1919) 18 december 1909. (Minnen av Selma Lagerlöf)

I brevet framgår att Bellessort önskar fira en traditionell svensk jul och att han har bett Lagerlöf att hjälpa till med att ordna detta.

“Herr Bellessort har frågat mig, om jag känner till någon bondgård, där han kunde få tillbringa julen. Han vill se hur julen tillgår i ett svenskt allmogehem, där det ännu hålles fast vid gamla seder, han vill se julottan och om möjligt en vacker kyrkvigsel. Jag och många med mig tro att Leksand skulle vara bästa orten för honom och att Edert hem skulle vara det mest lämpliga.”

Hon skriver också att “En tråkig sak, som jag äfven måste nämna, är att herr Bellessort ej förstår svenska, men vi få ställa så, att någon, som kan tala båda språken, följer med honom.”

Matilde Goulard-Westberg, född i Madrid 1910, död i Mojácar 1998, kom till Stockholm 1938 på ett utlandslektorat. Vid Ibero-amerikanska institutet på Handelshögskolan i Göteborg fick hon 1943 en tjänst som spanskalärare och vikarierande föreståndare. Året därpå började hon också undervisa i spanska vid Göteborgs högskola. Hon blev kvar i Göteborg till sin pensionering. Genom egna läromedel och radio-kurser bidrog hon till en modernisering av undervisningen i spanska även på nationell nivå. Hon översatte Fredrika Bremers skildringar från Kuba i Cartas desde Cuba (1981) och Selma Lagerlöf i El maravilloso viaje de Nils Holgersson a través de Suecia (1982, därefter i flera utgåvor). Hon översatte även svensk lyrik i Soledades de seis poetas suecos: Pär Lagerkvist, Hjalmar Gullberg, Karin Boye, Artur Lundkvist, Gunnar Ekelöf, Erik Lindegren (1960).

SWED (Swedish Women on Export- Database)

All statistik, diagram och tabeller som visas i denna utställning, baseras på uppgifter ur den bibliografiska databasen SWED (Swedish Women on Export- Database).
SWED har konstruerats i anslutning till forskningsprojektet Swedish Women on Export in the Nineteenth Century. Databasen är ännu inte publicerad.

SWED listar skönlitterära verk av 21 stycken svenska 1800-talsförfattare. Författare som ingår är: CJL Almqvist,  PDA Atterbom, V Benedictsson (Ernst Ahlgren), A Blanche, Fredrika Bremer, MJC Crusenstolpe, Emilie Flygare-Carlén, G af Geijerstam, A Hedenstierna (Sigurd), Sofie von Knorring, Selma Lagerlöf, Anne Charlotte Leffler, Julia Nyberg (Euphrosyne), CF Ridderstad, JL Runeberg, V Rydberg, MS Schwartz, A Strindberg, W Stålberg, E Tegnér, Z Topelius, CA Wetterbergh (Onkel Adam).
SWED listar bibliografiska data om skönlitterära verk (prosa, dramatik och lyrik) utgivna på svenska och i översättning till andra språk. Olika utgåvor och upplagor av ett och samma verk på respektive språk listas under tidsperioden 1820–2018.


SWED innehåller mer än 20 000 poster. Sökbara uppgifter är:

  • Författarnamn (ev. pseudonymer, namn på andra språk)
  • Svensk titel samt titel i översättning till andra språk
  • Språk
  • Publiceringsår eller-period.
  • Publiceringsort
  • Förlag
  • Översättare (om angivet)
  • Övriga angivna uppgifter ingår i serier, ingår i verk, upplaga/utgåva, etc.

Snabbvägar

Sidansvarig: Webmaster
Sidan uppdaterades: 2020-09-14 09:03

Utskriftsversion

Denna text är utskriven från följande webbsida:
http://www.ub.gu.se/pa-biblioteken/utstallningar-pa-universitetsbiblioteket/kvinnliga-svenska-forfattare-pa-export/index.xml
Utskriftsdatum: 2024-03-28