Emmeline Pankhurst

Till början av artikeln
Emmeline Goulden föddes i Manchester. Båda föräldrarna var politiskt aktiva och överförde sitt intresse på sina många barn. När Emmeline var 14 år deltog hon i ett möte där Lydia Becker, redaktör för "Women's Suffrage Journal", talade och hon blev själv en övertygad rösträttsförespråkare.

1879 gifte sig Emmeline med den radikale advokaten Richard Pankhurst. Deras hem i London blev ett centrum för politiska och sociala sammankomster, där även internationella gäster deltog. Pankhurst var under de kommande åren aktiv i både politiska partier och i kvinnoorganisationer. Av ekonomiska skäl flyttade familjen tillbaka till Manchester där båda makarna fortsatte sin politiska verksamhet. 1898 avled Richard och samtidigt började barnen Pankhurst märkas på den politiska arenan. Snart var de alla involverade i kampen för kvinnlig rösträtt.

1903 hade Pankhurst kommit fram till att tal, löften och även lagförslag om kvinnlig rösträtt inte hade gett några resultat och att det därför var nödvändigt att övergå till mer militanta aktioner. Därför bildade hon tillsammans med några andra "Women's Social and Political Union", WSPU, som bara var öppen för kvinnor och som skulle använda direkta aktioner som ett medel för att vinna rösträtt. "Handlingar, inte ord" blev mottot för WSPU, där även Emmelines döttrar Christabel, Adela och Sylvia blev aktiva.

Från början inriktade sig WSPU på fredliga aktioner men efterhand blev organisationen allt mer militant. Flera suffragetter dömdes till fängelse, där de använde hungerstrejker som ytterligare ett kampmedel. Organisationens utveckling ledde till avhopp och interna spänningar, även bland familjen Pankhurst. När Första världskriget bröt ut ansåg Emmeline och Christabel att hotet från Tyskland utgjorde en fara för mänskligheten och att alla britter borde stödja regeringen. Sylvia och Adela var fortfarande pacifister och agiterade mot kriget men Emmelines och Christabels linje segrade och WSPU beslöt att upphöra med alla militanta aktiviteter tills kriget var över.

1918 genomfördes allmän rösträtt för män och för kvinnor över 30 år. Emmeline fortsatte sitt politiska arbete, bl.a. arbetade hon för att Christabel skulle kandidera till underhuset. Hennes åsikter förändrades efter hand och 1926 gick hon med i det konservativa partiet. Hennes hälsa hade påverkats av hungerstrejker och tvångsmatning och hon dog 1928, samma år som begränsningarna i kvinnors rösträtt upphävdes och brittiska kvinnor fick rösträtt på samma villkor som männen.

Om Emmeline Pankhurst
Krey, Elisabeth, De engelska kvinnornas rösträttsgeneraler : hos mrs Fawcett och mrs Pankhurst, London i okt. - Ingår i: Rösträtt för kvinnor, 1912:19, s. 5-6.
Pankhurst, Sylvia, The life of Emmeline Pankhurst : the suffragette struggle for women's citizenship. - London, 1935.
Pugh, Martin, The Pankhursts. - London, 2001.
Purvis, June, Emmeline Pankhurst : a biography. - London, 2002.
Suffrage and the Pankhursts / edited by Jane Marcus. - London, 1987.

Av Emmeline Pankhurst
My own story. - London, 1914.